Solig förmiddag. Försöker beta av allt möjligt plock. 

Solig förmiddag. Jobbar vid skrivbordet. Försöker beta av allt möjligt plock. 

Jag har lagt upp ytterligare ett par annonser på bokbörsen, eftersom jag försöker sälja av en del böcker. Det känns ansvarsfullt på något sätt. Både att försöka få in en extra slant men också för jag då bidrar till att böcker hamnar organiserat någonstans på en sajt, där folk som letar efter en viss publikation har en chans att hitta den. 

Jag funderar över böcker jag nu vill sälja, som jag inte heller har läst. Nåt feminist-filosofiskt, en roman som visade sig vara jättetråkig, en annan roman med samma problem. Och sen en bok som min egen far har översatt och tolkat. Men jag vill inte läsa den ändå. 

Sen funderar jag över vilka helgon jag kan prata med. Vilka jag ska be om förbön hos.

Jag har 80 böcker till salu på bokbörsen. Jag har en drös hårsnoddar i egen liten enkel webshop – där ska också en del annat hantverk läggas upp, och så har jag ett gäng kläder på Sellpy. Vilka är skyddshelgonen för att sälja saker? För affärsidkare? Entreprenörer och nasare?

Jag hittar en lista med åtta helgon, och väljer ut de som jag klickar bäst med.

Sankt Homobonus – vilket fantastiskt namn. Han levde på 1100-talet, och är skyddspatron för affärsmän. Han var gift och handlade med tyg, men såg sin verksamhet som ett sätt att tjäna Gud. Detta genom att vara rättvis och hederlig, men också genom generositet gentemot de fattiga. Hans fru oroade sig för att hans stora generositet skulle ruinera dem, men Homobonus litade på Gud i allt. Hans enkla vardagliga liv – han var trots allt varken mystiker eller biskop – liv var så påtagligt heligt att han helgonförklarade bara två år efter sin död.  

Sankta Marguerite d’Youville levde i Kanada på 1700-talet. Hon föddes i fattigdom och inte blev det bättre av att hon gifte sig med alkholmissbrukande hembrännare. De fick sex barn varav endast två överlevde till vuxen ålder. När maken till sist dog lämnade han bara skulder kvar. Marguerite öppnade en butik för att försöka ta sig ur fattigdomen. Hon var så framgångsrik att hon mycket snart också kunde ge mer åt de fattiga än vad hon behöll för sig själv. Efter sju år lämnade hon sin affär och levde sen för att tjäna de fattiga tillsammans med en grupp som bildats och som senare ko att bli Gråsystrarna i Montreal.

Sankt Louis och Zélie Martin, alltså lilla Therese föräldrar, var också affärsidkare under mitten av 1800-talet. Louis varför dålig på latin och kunde därför inte bli präst och därför blev han urmakare. Zélie hade för klen hälsa för att gå i kloster och blev därför spetsmakerska. De gifte sig och den som var mest framgångsrik var Zélie. Därför sålde Louis sitt urmakeri och fokuserade på att hjälpa sin fru i stället. Mme Martin var huvudansvarig och Louis skötte försäljning men gjorde även en del designarbete. De behandlade sina anställda som familjemedlemmar och när Zélie dog hade de tillräckligt med pengar för att Louis skulle kunna sluta arbeta, flytta till Lisieux och ta hand om sina döttrar i närheten av Zélies familj.